Oh Dear

Tog en springtur runt Hjorthagen vid sextiden ikväll. Det är en runda på drygt fem kilometer, och hälften av detta består i att springa längs bilvägen vilket inte är så kul. Då måste jag ha musik i öronen för att inte ge upp av ren tristess. Men när jag kom in i hagen idag provade jag att pausa musiken och istället lyssna på fågelkvittret och mina fotsteg. Kom in i en skön lunk och lät tankarna vandra. Var helt inne i min lilla springvärld, när jag plötsligt hörde ett högt BRAK precis till höger om mig. Tittade dit, och där stod halva hjortflocken och äter gräs eller nåt. Jag lovar er, den närmsta hjorten var omkring två meter ifrån mig! Det är inte så att jag inte har stött på dem förut – jag springer ju där rätt ofta – men jag har aldrig varit med om att de stått kvar när man har kommit förbi. Ökade farten och sprang förbi dem så att de inte skulle få för sig nåt. De hade ju kunnat tro att jag var ett hot och börjat stånga mig eller nåt. Man kan aldrig vara för säker när det gäller kungens hjortar.

20130330-210606.jpg Hjortarna i vintras. Här flyttade de minsann på sig när jag kom…

This entry was posted in 2013, Träning and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s